om låtarna

album intro

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

både intro och outro är skrivna i samband med inspelningarna av dhär albumet. jag gillar band som binder ihop sitt material och gör ngt mer än “bara” n platta. som dream theaters album “scenes from a memory” som har en historia rakt igenom. det finns musikaliska teman som återkommer och personer i texterna som går att följa genom ett handlingsförlopp samt ett avslut med en liten twist. så jag ville göra en liknande grej med mitt eget album. jag komponerade ett tema som återkommer i låtarna. i introt finns 3 teman som går att hitta i 3 olika låtar på skivan

“can i hold you” blev ledmotivet. det är frågan : håller dt jag har mig närmast mig trygg, lr hindrar dt mig från att flyga? kan jag hålla kvar vid denhär tryggheten utan att släppa taget om migsjälv?

a Denial

sång : emil nyström

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

jag mötte en person som verkade tro att om hen bara blundade hårt och länge nog skulle världen och alla i den vara och agera som hen ville. istället för att deala med sin rädsla valde hen att skylla det på andra. det var en tuff grej att se och acceptera. texten är skriven med tanke på och tillägnad hen.

ballad bout a boy

sång : emil nyström

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

texten är plankad från en rocky-film. rocky skällrut-päppar sin son efter hollywoodkonstens alla regler och sånt faller jag för. jag plankade hela texten utan att ha ngn tanke på att använda det till något. själva musiken minns jag inte hur den blev till, bara att jag gick igång på att turerna i ackorden inte gick jämnt ut med turerna i melodin. när jag väl hade fått idén att slå samman text med musik var det bara att dela upp texten i block som jag sedan flyttade runt tills texten stämde med melodin. jag valde delvis att frångå originaltexten och på några ställen har jag lagt till text. när jag påbörjade inspelningarna letade jag upp och såg klippet igen, eftersom jag inte sett klippet sen jag plankade texten och att min bearbetning numera känns som “originalet” kändes det som att filmen hade plankat och ändrat min text. som Robbie Williams sjöng det - i will talk and hollywood will listen.

come out clean

sång : emil nyström

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

come out clean är låten som genomgått den största förvandlingen på skivan. jag skrev den som en födelsedagspresent till en vän. jag jobbade fortfarande i musikprogrammet ProTools och hade bara min synts interna ljudbank att jobbba med, så come out clean var från början en helt avskalad ballad med piano och stråke och sång. jag var nog nöjd med låten i sin enkelhet och hade inga planer på att ändra den innan jag började spelain. någon månad innan inspelningarna blev jag förälskad i ett emo-band, marianas trench och ville inte lyssna på ngt annat. jag svämmade över av influenser och kunde inte låtabli att släppaloss dem, “bara för att testa” tänkte jag. resten bara hände. tack vare att låten var skriven som en långsam 4/4 blev det enkelt att höja underdelningen och få en baktung episk känsla. med den nya tyngre delen hade jag två helt olika ljudbilder som jag sedan band ihop. det arbetet fortsatte jag med under d 70 dagar jag var i studion. jag lade till lr tog bort ngt varje gång jag öppnade come out clean projektet.

texten “come out clean on the other side” är lånad från filmen “the shawshank redemption” (nyckeln till frihet) Andy Dufresne - who crawled through a river of shit and came out clean on the other side.

meeting of actors

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

under tiden som jag gick min musikalutbildning dejtade jag en tjej som även hon utbildade sig till musikalartist, därav “actors”. låten handlar om det mötet, när det är precis i början. två skådespelare, precis i början av föreställningen. inget manus att gå efter - dt skrivs samtidigt som det händer.

låten hade då inget stick (där det nu ligger ett gitarrsolo) det tillkom några år senare då jag plockade upp låten för att göra en nyinspelning. den gjorde jag tillsammans med mari & hilde haugen smistad. (finns på soundcloud) vi fick vända och vrida på tonarterna för att få det fungera för både man och kvinna. vi löste det med att lägga en höjning efter första refräng.

jag gjorde en slaskinspelning av låten precis som den var och insåg att sticket antingen måste färja hela låten eller så måste det bort. efter många dagars grubbel tog jag bort det, improviserade ihop ngt som fick ligga där sålänge och det ligger kvar där än.

det poppiga soundet var ngt som bara uppstod när jag letade rytmer bland trumlooparna. electrobeatsen som finns med var inget som jag ens tänkt på att använda, det var först när jag hörde det som jag fick idén.

don´t be scared

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

dont be scared är skriven tlll en vän. under tiden vi var tillsammans fick jag se vad rädsla kan göra med en. jag nynnade ihop don´t be scared if you drown or wander astray och hade det som ett mantra, eller en vaggvisa som jag kunde sjunga när det blev stormigt. det dröjde inte länge förän jag började läggatill partier och snart hade jag en låt. den slutgiltiga detaljen var gitarrkompet som jag hade använt i en låt skriven många år tidigare. efter att jag fått in det tyckte jag att den var färdig och jag spelade in den. då märkte jag att låten hade en form som jag inte blev riktigt klok på. så jag gick tillbaka till inspelningarna och flyttade runt delarna, skrev till en vers, tog bort en vers och så vidare, tillslut hittade jag en form som jag var nöjd med och spelade in den på nytt - bara för att upptäcka att jag var tillbaka där jag började. denhär låten vill tydligen vara så, tänkte jag och behöll det.

when it comes to that

sång : anki larsson

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

2009 hade melodifestivalen en extra feature i sitt urval av bidrag - en öppen plats som ett jokerbidrag kunde få. urvalet gjordes på nätet där folk kunde smsrösta på det bidrag d tyckte skulle vara med, flest röster vann. dhär skulle bli sista gången jag anmälde mig, lr ngt jag skrivit till denhär sortens “audition”. men då gillade jag konceptet och skrev “when it comes to that” med avsikten att den skulle bli ett bidrag till melodifestivalen. därav dansbandsrytmerna i versen och därav melodin i refrängen. textraden

“...on the world and on his girlfriend” gav idén till att ha med en kvinnostämma och på den första inspelningen var det mari haugen smistad som lade dom stämmorna (finns också på soundcloud) den inspelningen var första gången jag använde trumloopar.

vad den handlar om kom till en början i andra hand. jag hade fullt upp med att hitta det schlager-sound jag hade föreställt mig, plus att jag brottades med att få in trummor i det. men texten handlar uppenbarligen om min egen situation och hur jag önskade att jag var annorlunda.

jag fick ingen jokerplats, men det gick ändå förvånansvärt bra och låten överlevde hela vägen fram till en plats på bending patterns.

när jag skulle spela in when it comes to that på nytt ställde jag ett ultimatum : antingen lyckas jag ge den ett nytt sound som inte låter lika mycket schlager eller så kan den inte vara med. och jag tror att jag har lyckats hålla det. det blev många stekta versioner påvägen. först lade jag ned allt på halvtempo, det blev mer metal men då fanns inget lyft till refrängen. jag gick tillbaka till det tidigare men behöll ändringarna i refrängen och viola´ en osannolik kombo visade sig fungera.

(att ha med en kvinnorröst var givet redan från början, jag hade bara inte hittat rätt röst för låten. så dök anki upp från ingenstans, erbjöd sig att sjunga in och det fungerade så bra. hennes röst bibehåller den ursprungliga influensen av dansband/schlager och ger en liten flirt med 80-90 tals rock, saker jag aldrig hade tänkt på om vi inte tagit chansen och bara spelarn).

tills jag hittar hem

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

tills jag hittar hem är tillägnad mina vänner och kollegor från vår tid i karlstad. den första inspelningen var färdig ett år efter att vi hade skiljts åt. jag saknade det mycket och det skulle dröja flera år till innan jag kunde släppa det helt. tack för allt

den första inspelningen har ett outro som är plankat från föreställningen “spring awakening” som Emelie Dybeck, Cesilia Skarvy, Emmi Christensson och Mari Haugen Smistad var med och spelade in. (finns på soundcloud) jag var inne på att ta med det på dn slutgiltiga inspelningen men det var en djungel av rättigheter och tillstånd som jag valde att inte gå in i.

so now you can h8 me

prod : patrik midelf

flera gånger om satte jag migsjälv i en förhållande-remi, ingen av spelarna har ngt mer att komma med och dem två pjäser som är kvar kan inte göra ngt, varken för lr emot varandra. när jag skrev so now you can h8 me var jag fortfarande kvar i en remi. jag var tillräckligt klarsynt för att kunna se att förhållandet inte längre fungerade men inte tillräckligt stark för att kunna göra ngt åt det. texten handlar om likgiltigheten som uppstod när jag och vi hade provat allt men det blev inte bättre. det fanns ingen kraft kvar, jag var så trött på att kämpa att det inte längre spelade mig någon roll vad hon tyckte om mig.

text och melodi var färdigt på bara några dagar men formen tog flera månader. den är skriven för piano och hade till en början en hängande, långsam 8ondels ballad känsla, det funkade asbra på flygel men när jag spelade in och lade på kompet hörde jag bara “boyzone”. jag slet mitt hår några veckor och fick idén att poppa upp det regält och efter lite lekande utanför gränserna för vad jag tyckte var rimligt hade jag en syntloop att bygga på och tack vare att jag tyckte att låten var helt galen och kanske såg den som ett experiment var jag fri att slänga in vadhelst som dök upp. Efter det var formen och låten ganska snart klar. en nyinspelning av den ursprungliga versionen finns på soundcloud.

och ja, textraden “say what you need to say” är stulen från John Mayers “say”

intro, bryggan mellan stick och sista refräng och outrot är tillagt för denhär inspelningen. i slutskedet kom Patrik Midelf, som har koll på dhär med bit-pop, in och polerade fram tv-spels soundet.

bending patterns

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

när jag flyttade till karlstad hade jag precis varit på den mörkaste plats jag upplevt i mitt liv. utan att veta om det var jag mitt uppe i att börja ändra på allt, det var mina första steg mot ett nytt sätt att se på världen. jag träffar en människa som jag upplever ser och förstår mig och vi försöker närma oss varandra, så gott jag kan, så gott vi kan. bending patterns är skriven och tillägnad det mötet. om det enkla och det självklara jag kände mitt i mitt mest turbulenta tillstånd. om känslorna hon fick mig att känna när jag trodde att jag hade frusit inne. i kombination med stunder av panik, mittimellan självklarhet och kaos, omöjligt att balansera, omöjligt att komma undan. “i miss you but im glad you`re not around”. i tanken var det perfekt men det var så ömtåligt att det lika gärna kunde vara en dröm. skulle jag känna likadant om hon var hos mig?

here it goes again

sång : emil nyström

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

jag var återigen inne på sista refrängen av ett förhållande (denna gången var jag medveten att det var så) låten är en omskrivning av en låt jag skrev runt 96/97, det enda som är kvar av låten, som då hette “lend me your hand”, är ackorden i verserna och delar av texten i refrängen, den är också höjd några tonsteg. texten är lite annorlunda mot d andra låtarna på skivan eftersom det egentligen är två texter. en riktad till en annan person än migsjälv och den andra riktad till migsjälv, så bitvis talar jag i du-form till migsjälv och bitvis i jag-form som någon annan. i skrivande stund fungerade den som en avreagering. here it goes again handlar om frustrationen över att upprepa samma scenario och handlar lika mycket om specifik person som “livet” självt.

album outro

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

tummor : david lännerholm

både intro och outro är skrivna i samband med inspelningarna av dhär albumet.

till outrot behövde jag ngt som kunde ro albumet i land ordentligt. så genom att upprepa introt och sedan gå in i en B-del nådde jag ett uttryck för ngn form av slutsats “now I can”, “and I won´t need to hold your hand”. (texten “can I hold you, i still dont know, but im already on my way, so here i go” fanns insjungen men i slutändan upplevde jag att det blev att skriva lyssnaren på näsan så jag valde att tabort det)

we were immortals

gitarr : nicklas thelin

bas : jonas lindberg

trummor : david lännerholm

we were immortals ligger med anledning utanför albumet bending patterns. dels är den skriven senare än de andra låtarna så kompositionen är annorlunda och dels handlar den om en ny början. berättelsen bending patterns har avslutats (we were the last humans on earth) och därefter är det ngt nytt som börjar (in the moonlight we were the first).

jag tänkte till en början att we were immortals kanske var ett ämne för nästa projekt men tyckte om låten så mkt att jag ändå försökte hitta ett sätt som den kunde få vara med och när intro och outro var påplats stod det klart att det skulle fungera.

we were immortals och im getting there har landat som en svans, en epilog till albumet men fungerar lika bra som en teaser för nästa steg. i mitt liv och i mitt skapande    

im getting there

sång : malin foxdal

gitarr : joan alderman

prod : patrik midelf

texten talar nog för sigsjälv men här finns ngt mer än väntan på en person. there är inte bara där hon är, there är ett tillstånd av insikt, förståelse, upplysning, medvetenhet. det är det ständiga sökandet efter sanning, sökandet efter att leva ett liv i enighet med mitt syfte. att finna min plats i den stora bilden, att inte längre vara ett löv för vinden utan uppleva delaktigheten i det oändliga.

ofta känns det som jag inte har ngn aning om vad jag håller på med. men sålänge jag kan behålla mitt fokus är jag alltid påväg, även om jag står still är jag alltid påväg. jag tar mig dit så snabbt jag bara kan.